Det var ju inte det lättaste att somna inatt, jag somnade klockan sex. Antingen var det tack vare kaffet, eller så är jag bara dum i skallen. 

Jag vaknade upp klockan halv åtta, hade drömt en mardröm. Jag var så JÄKLA glad för att det bara var en dröm, 5 sekunder senare kom jag på att det inte var någon dröm. Det har ju hänt. Allt det har ju hänt. Det var länge sen jag skakade och grät så mycket som jag gjorde imorse, jag var så rädd, även fast det inte var mörkt ute. 

Mamma hade gått till jobbet, men världens finaste bror som jag har, gick upp och satte sig hos mig och prata med mig tills jag senare kunde somna om och drömma om något obetydligt. 

Jag vaknade nyss och känner mig helt slut, ögonen svider och efter att ha skrikit och gråtit så mycket imorse är inte rösten riktigt som den ska. Skulle egentligen på ett möte klockan halv tre, men jag fick ringa och ställa in det. Nu säger allt stopp.