Igår när jag satt och kollade på World trade center (som förövrigt är en väldigt bra film) så insåg jag hur glada familjerna blev över att deras man/pappa levde. Det är ju självklart. Men jag menar, tänk att man blir så glad över att någon lever. Det som är en självklarhet egentligen. Det är ju ingen som är speciellt glad över att någon lever varje dag?
Måste det inträffa något hemskt som sätter någon näras liv på spel för att visa hur glad man är för att någon lever och finns? Jag insåg också igår att vem som helst kan försvinna när som helst.  Det är nog dags nu att börja ta vara på stunderna med dom man älskar och inte ta sina vänner och sin familj för givet. För det är ju ett under att man får ha kvar så många av dom man älskar som man har.
Men man får ju heller inte glömma bort att vara på sig själv, det är ju också ett under att du får leva varje dag.

Så ta nu vara på er själva och dom ni älskar, och tänk efter på egentligen det är som förlorar livet varje dag.
Var lycklig för varje dag ni får vakna upp!

Här ovan ser ni trailern till filmen World trade center