Det här var nog den finaste kommentaren jag någonsing fått.
Vem du nu än är, så vill jag bara tacka.

Anonym:
Första intrycket jag fick av dig var att du var ytlig, bitchig och för självsäker. Men samtidigt som jag fick detta intryck av dig, såg jag någon glöd i dig, något spralligt underbart. Det här erkännde jag inte för mig själv, (av anledning då avundsjuka på dig och ditt liv) Men jag bestämde mig för att ge dig och din blogg en chans. Eller din blogg hade jag läst iallafall, men jag bestämde mig rättare sagt för att ge dig en chans, som människa. Det är jag verkligen glad idag att jag gjorde. Jag känner dig inte nu, så jag är inte glad för att jag har fått bli kompis med "Emma Sjöstrand" utan bara för att du varje dag ger mig insperation till ett bra liv. Du gör inte bara masser bra saker, du festar, röker (tror jag?) och jag vet inte vad du mer har gjort. Men du inspererar mig till att vara den jag är. Du är en stor anledning till att jag är den jag är idag. Det här ville jag skriva, för att förhoppningsvis muntra upp dig lite. Det känns så konstigt att läsa att någon som du kan må dåligt, men det är en självklarhet att du kan. Du är också bara en människa, men iallafall. Ifall du skulle falla någon dag, så finns det så många som skulle ta emot dig. Jag är en utav dom, så bli nu påminnd av min text/kommentar att du är älskad. Jag väljer att vara anonym vid det här inlägget, för jag skäms själv över hur mycket jag beundrar dig. Jag möter dig några gånger i veckan, jag ska hälsa nästa gång. Ha det bra. Vi älskar dig!