Fick nyss reda på ett riktigt riktigt hemskt besked som fick mig att sjunka och tänka efter.
Alla mina problem som häromdagen var så stora för mig blev helt plötsligt obefintliga.
Har aldrig tänkt tanken att det skulle inträffa hos någon man känner?
Det fanns inte för mig, men nu gör det.
Allt är bara så hemskt, kan inte föreställa mig det här.
Och när du berättade hur glad du vart, och sedan fått beskedet.
Helt ärligt förstår jag inte, jag kan inte tänka mig.
Han var ju helt friskt, ett litet barn.
Det går inte tänka sig!
Får så otroligt dåligt samvete för att jag inte har funnits där för dig, när du har ringt mig och jag inte ringt tillbaks.
När du velat ha någon att vända dig till och berätta allt för, och jag har inte funnits där.
Du har velat berätta det här men jag har inte lyssnat.
Det är något jag aldrig kommer förlåta mig själv för, aldrig aldrig nånsing.
jag hoppas som fan nu, som fan!
och jag önskar han all lycka till.
du är mitt allt *