Hmmmmmmm , vet inte om jag skäms för mig själv eller för dig eller för alla andra mest.
Jag skäms iallafall, för jag är så jävla efter dig.
Men bara för att du är underbar och för att jag bryr mig om dig, ingenting annat!
jag vill inte vara jobbig, bara känna din närhet.
Det känns som vi bytt roller, förut var det du som fick allt att hända o.s.v.
Nu är det jag, fan vad det känns jobbigt.
Ska jag ge upp eller fortsätta kämpa ?
vara ledsen eller eventuellt glad ?
förvirrad eller veta säkert?
kär eller inte kär ?
igentligen.