Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att börja glömma dig, om jag ens hade gjort det.
Det kan vart att jag hade så mycket annat att tänka på nu när skolan började och allt, så att du bara befann dig i mina tankar hälften av dagarna nu istället för hela.

Det räcker med att jag ser dig i två sekunde, två hela sekunder! förstår ni?
så bubblar alla känslor upp igen, och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag insåg idag att det har gått för långt för att jag ska kunna glömma dig.
vad gör man då?

låter det gå längre eller gräver ner mig ?
kommer alltid minnas dig iallafall, alltid, det tror jag faktiskt.


där sitter du, för att du är du!