Så, nu har jag tid att ta det här med att folk tror att jag har ett perfekt liv.
Antagligen kommer ni nu sucka och tänka att jag har ännu mindre att klaga på i mitt liv, men i give it a try!

Varför får jag inte klaga på mitt liv? Jag ska försöka förklara för er hur jag tänker.
Tänk er alla gånger när ni klagat på att maten inte var god, och någon vuxen sagt "klaga inte, vad glad att du får mat, det finns dom i afrika som inte får någon mat alls" det tror jag att alla har varit med om. Varje gång någon vuxen har sagt så har jag tänkt likadant. Bara för att dom har sämre förutsättningar än oss ska inte vi få tycka till om det vi tycker är dåligt? Det är samma sak som att dom har sol året runt, och att dom skulle klaga på att det vart för varmt och direkt få ett svar tillbaka "klaga inte, tänk på dom i sverige som bara ha sommar 3 månader per år" tror ni det inträffar? Tror ni någon säger så? nej. Det jag menar är att alla har vi det olika bra. Det här är vad några sagt/skrivit
"du är ju så snygg så du har inget att klaga på så sluta klaga vafan"
"du har ju det perfekt livet som jag vill ha, verkligen inget att klaga på"
"asså sluta klaga och tyck synd om dig själv när du har ett dröm liv, du är snygg har massor bra kompisar och fina kläder"

Om det för er är viktigast att ha snygga kläder, ha massor med vänner och att vara snygg förstår jag absolut att ni inte tycker att jag ska klaga. Men för mig är det inte det viktigaste, dom här sakerna klagar jag på när jag inte har något annat att klaga på. Jag har högre förhoppningar på mig och mitt liv en allt det där.
Låt mig klaga på vad jag tycker är fel i mitt liv, och sluta sänk er själva genom att på något konstigt sätt försöka höja mig.
Jag kanske är bättre en er, men just nu är jag inte tillräckligt bra för mig själv.